Idag fick jag sällskap av Arvid. Det var så himla härligt att ha honom med, han sa inte så mycket han cyklade bara med och tittade in i skogen och ut över fälten. När vi kom hem frågade jag honom om han tycker om skogen och han svarade med ett skratt av överraskning att - det är klart jag gör! Kan vi köra imorgon också? :) Det går mycket lättare att springa (mentalt) när han är med men idag var det tungt för benen, nattens regn hade gjort sanden och gruset så himla mjukt, det var lite som att springa på en sandstrand... marken sög :)
Nu känner jag mig lite stressad. Imorgon börjar vardagen igen och det betyder att jag måste planera min träning efter makens schema och det suger purjo! Som det ser ut nu blir det en vilodag imorgon och på fredag, jag i och för sig ta mig ut och springa på luncherna dessa dagar men jag tror att det finns en hel del att göra nu efter semestern så långluncherna får nog vänta ett tag. Jag får nöja mig med lunchpromenader dessa dagar.
Gryym du är!!!
SvaraRaderaJag hoppas på att få sällskap av min äldsta son snart när jag springer i skogen på en väg så att jag slipper bli allt för rädd om de kommer ett djur eller så;-)
Kram K